2013 - Clementines nya vän, da Zed

Det blir numera både två och fyra hjul.

Jag har sagt det förr och kommer att säga det igen ibland är man inte vidare klok. Efter att jag ungefär under en två års period gått och tittat på någon form av cabrio att åka med under dom dagar som det kanske inte är roligt att åka hoj på, hade mitt val av tänkta leksaker blivit snävare och snävare och till slut stod det endast två tyska tänkbara produkter och objekt kvar. Vid det tillfället så var jag väldigt obeslutsam om vad jag skulle och ville göra så det hela blev lagt på mycket is. Men så hösten 2012 så började det igen och funderingarna blev fler och fler samtidigt som jag innerst inne kanske börjat komma i funderingsbanorna med att hoj åkandet är väl inte allt under sommaren utan något annat roligt färdsätt skulle kanske inte vara dumt. De sista 11 årens hojåkande har lärt mig en sak, Sverige är underbart vackert och Skåne i synnerhet. Åker man hoj så kommer man nästan alltid på de där fantastiska vägarna som man inte trodde fanns samtidigt som man ser och förnimmer landskapet på ett helt annat sätt. Lite av det är väl det som jag tänker mig även med en cabbe, för vägarna kan jag ju, man kan utnyttja naturen på ett annat sätt, även om vädret kanske inte är så där perfekt på hoj så går det ju att åka cab om inte annat så är det ju bara att cabba upp så blir du inte blöt, för är det något jag inte tycker om så är det regn och speciellt på hoj är det rent ut sagt skit. Det som sen satte fart på sökandet var egentligen Ingvar´s och mina snack om cabrio igen och när Ingvar hittade sin vackra pärla så for även alla mina betänkligheter all världens väg, isen hade nu smält ordentligt och efter lite letande och ännu mer djävulsk beslutsångest så fann jag Zed och efter mer beslutsångest så föll jag till föga. Så Sverige här kommer vi. Nu spänner vi upplevelse bågen lite till, med hoj eller med cabbe. Vän av ordning skall jag dock säg säga att även om det blir en del fyrhjuling  nu framöver så kommer jag inte försaka hojen och mina goa hojvänner och goa hojturer, jag kommer att hinna med allt ändå.

Nu är Zed på plats och kan komma att göra vägarna osäkra nära Dig.
2013-03-22

Fredagens "leveransväder" var minst sagt kallt med en minus 3 grader, lite snö fanns här och där men på vägarna var det torrt och fint och solen sken i kapp med mitt fåniga leende. Kursen gick över motorvägen till Malmö och mitt minne från tidigare åktur med ett sånt här åktyg hade troligtvis försvunnit för det var stumt relativt ljudligt, direktstyrt men faan så roligt.  Knappar e de gott om men hälften är sånt som jag inte har eller kanske ännu inte vet hur det fungerar, vi får utreda.  Nu väntar vi på lite väder för en mer glassig provtur, kanske kommer den till Påsk vem vet. Söndagen blev solig o vacker så varför vänta. Sadlade upp och tog nådiga luntan (instruktionsboken) med mig och satte rattläget nordvart över Lund och hamnade så småningom via småvägar i Hurva. Ja det här gick ju elegant, har nu fått ratta in lite visningsinställningar samtidigt som jag nu mer har klart för mig vad jag har och inte har i form av extrautrustning. Ja det mest är där men jag saknar verkligen handsfree, ser ut som alla knappar o sånt finns men inte själva interfacet. Får väl undersöka hur och om det går att fixa till eller helt enkelt stänga av telefonen.  Phui vad farkosten är ljudlig i däcken, kollade runt lite på nätet om detta och alla och jag menar alla klagade på just detta. Orsaken är dessa punkteringssäkra däcken som har så hårda sidewalls, bara att leva med tydligtvis, det förringar ju lite av smygkänslan när man har uppcabbat men jag tror inte man märker det väl nercabbat. Och här slutar de första intrycken. Hur och om jag kommer att gå vidare med eventuella reseberättelser som jag gör med Zed återstår att se.

mrlab 2013